Eller är det redan höst? Inte lätt att avgöra när varannan dag bjuder på strålande sol och T-shirtsväder och varannan på regn och kalla vindar. Även i stallet råder det en viss förvirring – en del hästar har flyttat in nattetid medan andra fortfarande går på sommarbete. Vilka som gör vad och i så fall varför har jag ingen ordning på, men jag antar att Stina har det.

Stina har för övrig hållit sig ovanligt lugn i sommar. Jag antar att hon ivrigt väntar på att höstleran ska ta över hagarna så att hon kan få börja smutsa ner hästarna igen.

Det händer mycket i stallet, men mitt minne är rätt kort. Dock minns jag faktiskt Den Stora Kräftskivan, trots att jag så generöst blev bjuden på champagne av Maria och hennes make. (ett mycket uppskattat initiativ som gärna får upprepas …)

Fia har ju lagt ut en massa bilder så den behöver jag inte orda så mycket om, mer än att än en gång tacka för att vi fick komma. Det var fantastiskt roligt och gott! Larsgunnar, stolt vinnare av kräfthattstävlingen, vårdar ömt sitt ljuslyktepris.

Det enda som bör ändras i upplägget om det blir någon mer kräftskiva är valet av grenar i 5-kampen. Det är naturvidrigt för medelålders damer att hoppa på ett ben i hysteriskt tempo fram och tillbaka i en paddock. Jag trodde att jag hade fått influensa dagen efter, men det visade sig vara träningsvärk … (jag får lite ångest när jag inser att jag tydligen glömt bort hur träningsvärk känns, kaaan det betyda att jag inte håller mig i topptrim??? Nä förresten, glöm det. Jag har inte joggat sen jag hade 30-årskris och tänker inte utsätta mig för någon mer kris av det slaget)

Nåväl, eftersom det här är en stallblogg borde det förstås handla lite om hästar också antar jag.

Linnéa har fortfarande inte insett att hon är en blivande dressyrtant i själ och hjärta och det är nog tur. Hon laddade upp med fest halva natten och åkte sen till Baldersnäs där hon och Shakira sopade banan med konkurrenterna. Två gulblå rosetter till och vi i stallet gjorde Vågen av stolthet.

Även Malin har varit ute och tävlat. Hon snodde morsans häst och placerade sig i deras första start. (GRATTIS!!!) Du får se upp Anna-Karin så att du inte plötsligt står där med en prickig skimmel i stället för en fux …

Eller förresten, vad säger jag??? (shit, det här kommer att kosta mig många mutmorötter om någon skvallrar för Ginza) OM DU HAR TUR Anna-Karin – ENORM tur, så står du snart där med en prickig skimmel ….

På tal om prickiga skimlar och träningsvärk – i veckan var det Tora-träning igen. Så nu har jag återigen brutala skavsår på onämnbara ställen, men det var det värt! Ginza var SÅ duktig!!! Jag misstänker att Tora tycker att jag fattar lite trögt, men artig som hon är säger hon det inte högt (åtminstone inte till mig). Jag vill bara påpeka till mitt försvar att det finns VÄLDIGT många kroppsdelar att hålla ordning på. Så det så!

Nu hinner jag inte skriva mer och det är ju tur eftersom det blev fasligt långt ändå.